måndag 28 januari 2013

måndag

Godkväll i stugorna...
En ny vecka har precis tagit fart.
Denna helg var jag inte hemma, nixpix, jag stannade i Stockholm för i lördags var det öppet hus på Kulturama. Då hade vi sånglektion (jag, Tima och Ingrid) inför publik vilket var lite ovant, att framträda inför publik är lite annat än ha lektion framför folk men det var kul i alla fall och sen gick vi ju runt och pratade med intresserade niondeklassare och deras föräldrar. Marknadsföra världens bästa skola lite...
När det var slut såg jag, Tima och Betina Vux-musikal-1-ornas föreställning för andra gången, såg den även på fredagskvällen och den var så himla bra! Så grymt duktiga var de allihopa!
Därefter köpte Tima och jag med oss kebab hem och hade allmänt mysigt, lagade fruktsallad, kollade på film som båda dock somnade till ganska snabbt. 

Den här veckan i alla fall trodde jag skulle bli väldigt chill men inte riktigt så blev det inte... På lördag har jag konsert så de låtarna måste jag öva och lite andra låtar att lära mig och öva på, men det är ju roliga saker så jag ska inte klaga. Det hade varit värre om det var en massa plugg...

Ja, en liten update om mitt liv... Hihi. Nu ska jag sova. 


Ett litet ps. bara... Jag försöker ofta blogga från mobilen men appen strular otroligt mycket och vill inte publicera inläggen. Men jag ska försöka att fortsätta och se om det går nång gång... ;)

Lite klassiska instagrambilder... Fruktsallad!

Festmåltid förra veckan.



måndag 21 januari 2013

Hope

Skolveckan är igång igen och mjukstart är inget att tala om. Kroppen är lika mör som kycklingen vi ska äta till middag och jag längtar inte efter att gå upp ur sängen imorgon. Utöver det var dagen otroligt lugn. Tog tåget från Eskilstuna 08.07, det blev försenat som så många andra gånger men jag kom i tid ändå eftersom jag vanligtvis brukar vara väldigt tidig. Naturkunskap, lunch, balett och sedan inställd svenska. Vi skulle egentligen ha debatt. Alla jublade. Olivia och jag bestämde oss för att handla hem en lite lagom studentanpassad festmåltid så bbq-marinerad kyckling med sallad och tsatsiki står på menyn och ska lagas alldeles strax. Med andra ord har ni några saftiga mat-instagram-bilder att se fram emot...

Nu blev jag hungrig! Dags för matlagning!

Slängde förresten ihop en bloggdesign till min fina vän Martin nu i eftermiddag. Kolla in den och hans blogg på www.martinmusikal.devote.se.

Bara för att fjädrar är fina, jag gillar att teckna dem och de symboliserar hopp.


tisdag 15 januari 2013

Evil isn't born - Part 3


~~~

We are getting more and more engaged in the discussion, John Morris and I, and I find myself forgetting about the coffee - it's almost cold already. Morris sits back in his chair and suddenly asks me a question: ”Now, what did Lizzie have in mind when killing all those prostitutes, what was it that drove her?” I start considering the fact that somewhere in her slight madness, she still wanted that happy life with John.

I think that Lizzie killed for John, she did it so they could be together” I say. ”Her mind got all twisted by the way others treated her and so she lost it. Abused people are fragile, no one can tell what they'll do or which path they'll choose. Lizzie was trapped in a condemned marriage, ripped of the ability to bare a child and then her very own husband ran off making a prostitute pregnant, a woman who a sells her body for money. Wouldn't that drive anyone to the limits of their sense? Maybe even over the edge...

I find myself staring out the window and I realize that it's already dark outside, how long have we been sitting here? I look at the big vintage clock above the counter and it has just struck 5.15pm, I should be heading back to the office. ”Thank you so much Mr Morris, this was one of the most interesting interviews I've ever done” I say, right before emptying my coffee cup. ”My pleasure” John Morris says with a smile, ”I'm glad I could help”.

As I'm walking back up Whitechapel Road, snow slowly starts falling down. The shop windows are cluttered with Christmas decorations lighting up the gray and slushy pavement. I'm thinking about Lizzie and can't be anything else than extremely fascinated with her story. Although she ended up one of the most notorious killers of all time, she's just another misunderstood soul who became a victim of terrible circumstances.

That conclusion really gets me thinking. Can we really point out people as victims and villains? Because there's always more to a story than only what we see. ”A villain is just a victim whose story hasn't been told”. Even though the things Lizzie did were completely wrong, by knowing what she went though I understand what drove her. I'm not saying she didn't have a choice, there's always a choice, but there's also always an explanation to why someone made the wrong choice and to why they were driven that far.

I always believed that evil isn't born, it's made.

~~~

Detta var sista delen av mitt reportage. Hoppas ni tyckte om det! De som var med och skapade the Women of Whitechapel kan nog se här och där var jag fått min inspiration ifrån och det erkänner jag gladeligen. Återigen har jag Lovewell att tacka! 
Skriv gärna en liten kommentar med din åsikt om texten så blir jag glad! 

måndag 14 januari 2013

Evil isn't born - Part 2


----

What was the catalyst for the murders? What momentous event or series of events could have turned someone into a brutal, serial killer – carrying out horrific murders, almost beyond comprehension.” (Excerpt from Jack the Ripper: The hand of a woman).

”What made you come to the conclusion that Jack must have been a woman?” I ask as the waitress arrives to take our orders. A smirk appears in the outer corner of his lips, I understand that this is a topic he loves to discuss. ”You see, there are numerous clues scattered throughout the crimes which, taken individually, may mean little but when grouped together a strong case for a woman murderer begins to emerge” he said. ”Firstly... none of the five murdered prostitutes were sexually assaulted”. Morris explains all the evidence to me and points out the one significant fact that the wombs were removed on three of the victims and Lizzie Williams was unable to have children. ”There's absolutely no doubt the Ripper was a woman. But, because everyone believes that the murderer was a man, all the evidence that points to a woman has been ignored.”

As the waitress arrives with our coffee I ask him ”What drives a person to commit such gruesome murders?” Morris takes a sip of his coffee and answers without any haste. He explains that murderers often act on personal gain and revenge but most people do have a limit to how far they can go when it comes to hurting another person. There's a missing spare in the mentality of killers and that's why they can accomplish these horrible quests.

”But I also think there's more to it, there certainly must be” Morris says. “If you are treated a certain way for a long time something breaks inside you - if you never learn what's right you will end up doing wrong. Also, you might want to take out revenge on life. Combined with the lack of a mental spare... well, we've seen how that can turn out.”

I sip on my coffee, it tastes quite well and warms me from the inside out. I'm sitting silent as I listen to Morris telling the story about how Lizzie Williams became Jack the Ripper...

In the 19th century women were expected to marry and have children. Once married she became a chattel of the man and while he enjoyed himself with prostitutes and drinks each and every day, she was supposed to be at home with the children. But Lizzie appeared to be different. She was unable to bare children and therefor of no use to her husband. She was trapped in her marriage with John and as she had recently lost her family fortune also dependent upon him, without him she would be nothing – John knew it and he took advantage of it. All Lizzie ever wanted was to be loved and have a child. Once she realized none of it would ever happen, it made her slightly lose her mind. I guess her subconscious somehow told her; ”you can do whatever you want because no matter what you do, no matter whether it's right or wrong - you will never be happy, no one will ever treat you right”. 

”I can most certainly say that the circumstances created the monster that Lizzie became” says Morris. ”Not only was she verbally and physically abused by her husband, he also had a relationship with the last victim, Mary Jane Kelly, behind Lizzie's back. That's probably why the murders ended after Mary Kelly”. 

Married women were not able to obtain a divorce even though their husbands had been unfaithful, so if Lizzie wanted John's attention she had to find another way.

---

Part 3 kommer inom kort...

söndag 13 januari 2013

Evil isn't born - Part 1

Läs "Evil isn't born - Intro" HÄR.

~~~

I'm walking down Whitechapel Road in London's East End. It's afternoon and the sun just started its journey down towards the horizon. I wrap my coat a little tighter around me in a somewhat useless attempt to keep out the biting cold December breeze. As I spot the cafe in the corner where Whitechapel Road meets Commercial Road I speed up my steps, I can't get in to the warmth soon enough.

Inside the cafe, the light is gloomy and the smell of roasted coffee beans reaches me as I step inside and stomp the snow off my winter boots. It's a small cafe with just a few tables and chairs scattered around the big counter. It feels like entering a decade mixed between the twenties and the fifties, a cozy old living room mixed with a classic American diner. At a table in the left corner an old man is sitting looking out the window, I recognize him as Mr. John Morris. He looks kind and reminds me a little bit of my own grandfather with the gray hair, a deeply receding hairline and a couple of deep wrinkles on his forehead. His whole appearance reveals that he's a man of much knowledge and life experience.

I always believed that evil isn't born. People aren't born with dark souls; dark souls are created by the tragedies they face and the circumstances they live under. Some people live with broken hearts and broken souls – and that can make you do unspeakable things. But exactly how far can life drive a person? How far can the circumstances make a person willing to go? 

I sit down in the seat opposite of Mr John Morris and he greets me with a firm and steady

handshake. ”Good day miss, nasty weather today isn't it?” he says with a smile.
I respond that ”yes Mr Morris, it certainly is” and present myself.

John Morris claims that he has solved one of the most notorious mysteries of all times, the one about Jack the Ripper. Many men have been pointed out as might-be-Jack during the years since the murderers but John Morris has his eyes focused in a different direction. In contrast to all other theories he actually thinks the Ripper was a woman, and not any woman... Morris accuses none other than another Ripper-suspect Dr John Williams's wife – Lizzie Williams. I have decided to assume that Lizzie was the killer and use her as an example to indicate how circumstances can create evil.


~~~

Håll utkik efter part 2...

Evil isn't born - Intro

Ända sedan årets Lovewell som mynnade ut i en musikal om Jack the Ripper har jag blivit ganska intresserad av hur "ondskans psykologi" fungerar. Hur kommer det sig att folk blir mördare, misshandlare eller på något sätt utför onda handlingar? Det var otroligt intressant för mig att få "dyka ner" i en mördares huvud och finna motiv för hennes handlingar i vår föreställning. Jag kanske låter lite creepy nu -  men fear not, det är bara fascinerande och inte något jag planerar att göra i verkligheten... haha.

Teorin om hur Lizzie Williams blev Jack the Ripper väckte i alla fall mitt intresse för hur livets omständigheter kan skapa ondska. För det är vad jag tror, ondska föds inte - den skapas. Jag har alltid varit rätt intresserad av psykologi och att iaktta och analysera hur människor agerar så det är kanske inte så konstigt att jag fastande för detta. Jag tror att det intresset på något sätt hänger ihop med mitt intresse för teater. Att hitta motiv för karaktärens handlingar - oavsett om man själv som person håller med karaktären eller inte i det den gör.

Vi hade en uppgift i höstas i skolan som handlade om att skriva ett reportage med temat "how far would you go?". I detta arbete drog jag nytta av mitt intresse för detta ämne och skrev en påhittad intervju med författaren som kom på teorin om att Lizzie var Jack the Ripper. Intervjun är alltså inte på riktigt utan påhittad av mig men personerna och teorierna fanns/finns, sen har jag lagt in mina egna tankar och åsikter i detta. 

Detta reportage tänkte jag publicera här på bloggen i några avsnitt om det är någon som är intresserad av att läsa, jag tycker det är otroligt fascinerande och kände att jag ville dela med mig av det.

Eftersom det gjordes i kursen Engelska är arbetet såklart på engelska och jag publicerar det så, dels för att jag inte orkar översätta och dels för att då kan även mina amerikanska vänner ta del av det, om de nu skulle vilja det.

Så jag hoppas att några i alla fall kan finna något intresse i det och ni som inte är intresserade behöver inte läsa helt enkelt. 
Håll utkik så kommer första avsnittet upp inom kort!


Några bilder från vår föreställning "The Women of Whitechapel". 




Fin höst

Jag fotade min fina vän Ellen i höstas till en artikel i SJ-tidningen Tillsammans i Mälardalen.
Tänkte att jag kunde bjuda på några bilder.








lördag 12 januari 2013

I have been changed for good

Lite refreshment av headern nya året till ära. Jag tycker det är kul att byta lite då och då så det får ni stå ut med. Denna är i alla fall tillägnad alla mina fina vänner (som ni kanske märker)!

Nu såhär på kvällskvisten tänkte jag bara dela med mig av ett projekt Tima och jag tog oss för när hon var här hos mig i Eskilstuna på jullovet. Detta blev slutresultatet. Kommentera gärna! ^^

Resume


Det är ju i och för sig ett tag sedan nyår men jag gör detta nu i alla fall, för att jag kände för det. 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Flyttade hemifrån. Lite halvt.


2. Höll du några av dina nyårslöften? 
Jag kommer inte ihåg att jag hade något. Om jag hade det så var det nog samma som så många andras, vara hälsosam och motionera. Det gick väl i perioder antar jag. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Nej, det tror jag inte...


4. Vilka länder besökte du?  
Grekland i somras.

5. Är det något du saknade år 2012 som du vill ha år 2013?
Självdisciplin.

6. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?  
3 augusti. Premiär av The Women of Whitechapel.

7. Vad var din största framgång 2010? 
Hm... Jag vet inte om det egentligen borde definieras med något annat ord men årets Lovewell. The Women of Whitechapel betyder mycket för mig. Jag utvecklades under de 3 veckorna.

8. Största misstaget? 
Felprioriteringar. 

9. Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Inget mer än förkylningar. Jag har inte var sjuksjuk på år... 
Vad gäller skador så har jag ju den förbaskade sträckningen i låret som ligger och gnider sedan 2011 men som är mycket bättre nu. 

10. Bästa köpet? 
Om jag får avvika från frågan en aning (vilket jag får för det är min blogg hehe) så säger jag stormembransmikrofonen/studiomikrofonen jag fick i julklapp. Och min dator. 

11. Vad spenderade du mest pengar på? 
Måste nog vara kläder om man räknar ihop allt på hela året. Om man ska säga mer engångsrelaterat så måste jag nog säga julklappar.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Lovewell. Äkta vänner. Julen. 

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012? 
Euphoria - Loreen
Gagnam style - Psy
Defying Gravity - Wicked
Forgiveness - Patty Griffin

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Tidigt 2012 - ledsnare.
Resten av 2012 - gladare. 

15. Hur tillbringade du julen?  
Med familjen och mormor och morfar hemma hos oss. Julbord, spel, Kalle Anka, julklappar, julgodis, mys.

16. Favoritprogram på TV?  
Once upon a time <3

17. Bästa boken du läste i år? 
Schindlers list tror jag. Kommer inte ihåg alla jag läst.

18. Största musikaliska upptäckten?
Patty Griffin.

19. Något du önskade dig och fick?  
Studiomikrofon!

20. Något du önskade dig men inte fick? 
Presentkort

21. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Firade med släkten och hade mysigt!

22. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Det finns det väl alltid.

23. Vad fick dig att må bra? 
Lovewell, fina vänner, musik, familj.

24. Vem saknade du? 
Mina vänner i Amerika och alla andra som är utspridda i Sverige.

25. De bästa nya människorna du träffade?
Lovewellmänniskorna! <3

26. Mest stolt över?
Att ha bott/bo själv i Stockholm! ^^

27. Högsta önskan just nu?
Att 2013 blir ett år fyllt med utveckling, kärlek, erfarenheter och lycka.

Back on

Första veckan i skolan är nu förbi och det är helg. Eller vecka och vecka är väl kanske synd att säga när den  vi började i onsdags men de första 3 dagarna då...
Det blev en riktig kickstart, massa lektioner direkt med nya projekt som ska påbörjas. Lite seg i starten är man ju efter ett jullov... Man har liksom huvudet fullt av julmat, som vi kom fram till igår. När matteläraren frågar vad roten ur 16 är kan hända att svaret som slipper ut är julskinka. Men det ger sig väl så småningom. Det var i alla fall skönt att börja med en kortvecka. 

Jag tänkte berätta om vad som händer lite framöver.
2 februari är det konsert till förmån för Barncancerfonden i S:t Eskils aula i Eskilstuna där jag ska medverka.
7, 8 mars har vi som går kursen Estetisk kommunikation 3 föreställning på Kulturama. Kursen har gått ut på att vi fått skapa egna nummer utifrån temat Drömmar som vi sedan sätter ihop till en föreställning. 
25 mars har Musikal 2 musikalafton på Kulturama. Då framför vi en massa låtar och nummer ur några olika musikaler - duetter, solon, kvartetter, kvintetter, sextetter, med/utan koreografi och allt musikaligt ni kan tänka er. 

Tider och detaljer kan jag bidra med när datumen närmar sig. 

Ha det mys! Här bjuder jag på en finfin låt för att jag inte har några bilder att ladda upp. 

Allt på en gång

God jul, god fortsättning, gott nytt år och gott slut.
Så.
Nu har jag fått med allting.

Mitt jullov har bara flugit förbi. 2 veckor - vips! - så var de borta. Idag var första skoldagen igen.
Jag hade i alla fall ett fint jullov. Julafton med familjen och mormor och morfar, slapp och mys hemma, sjöng på kloster kyrktrappa på nyår och skålade till de magiska fyrverkerierna över ån.

I helgen, jullovets sista helg, kom Tima hem till mig i eskilstuna och vi hade en superrolig och mysig och fin helg.

Så mycket mer har inte hänt men nu är det nytt år. 2013. Halleluja. Vi överlevde trots allt och nu är det dags att ta nya tag. Jag brukar ju slänga ihop en sammanfattning med massa bilder på vad som hänt under året men det orkade jag inte i är tyvärr. Så om ni vill ha det får ni väl ta er för det själva och bläddra igenom alla mina inlägg för 2012 haha... ;)

Nu ska jag i alla fall försöka blogga mer (som jag sagt nu 284593 gånger men ändå...).

2013 here I come!