Vad händer?

Vad händer i mitt liv egentligen? Ska man följa bloggen... Så ingenting. Men så är det såklart inte. Bloggen har bara lite svårt att hänga med i min hektiska vardag. Trots att jag haft sommarlov har jag knappt haft en lugn stund. Detta har varit min sommar...

• I början av sommaren gick jag en intensivkurs på trafikskolan och tog körkort på tre veckor. Väldig bra tajming med tanke på att jag resten av sommaren skulle pendla fram och tillbaka till Hälleforsnäs. 
  
• Jag var med familjen i Göteborg i fyra dagar och badade, solade, åkte på utflykt, gick på Liseberg och shoppade. Det var ungefär så mycket semester jag fick tror jag...
  
  
  
  
  
  
• Dagen efter vi kom hem började intensivrepetitionerna inför Tillbaka till den förbjudna planeten. Vi repeterade nästan hela dagarna i två veckor i sträck fram till premiären 26 juli.
  
  
  
• Därefter började föreställningarna, fem dagar i veckan spelade vi ända fram tills tre dagar innan skolstarten. Det var en underbart rolig tid med underbara människor. Kollationeringen ägde rum 17 februari, sista föreställningen 17 augusti. Sex månader senare.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• 21 augusti började skolan. Det var underbart fint att få träffa alla igen efter att ha varit borta från alla hela sommaren. Vi drog direkt igång med repetitioner till insparksshowen för de nya ettorna. Två låtar ur vår minimusikal från när vi gick i ettan - Les Misérables.

Det var min sommar i stora drag. Fullt upp som sagt. Nu är skolan igång igen och på måndag börjar det riktiga schemat och alla projekt för detta läsår drar igång på riktigt. Jag är taggad. Detta kommer bli ett bra år. Ett riktigt bra år. Och som jag ska försöka blogga om också.

~ Shine on ~

Tänkvärt

"Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness, that most frightens us. We ask ourselves, "who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?" Actually, who are you not to be? Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."