Slutet blev mäktigt. När kören kom in i "Over the rainbow" och man såg ut över salongen och allt folk. Premiären och ett halvårs repetitioner låg plötsligt bakom en... Allt som hängt över en under denna tid försvann och man kände en oerhörd känsla av en sorts triumf. Då brast det för mig... I den sista, pampigaste versen började det rinna nerför mina kinder och jag kunde inte sjunga längre... Jag var så lycklig och det var så mäktigt! En stående, applåderande, gråtande publik... Finns det någon bättre upplevelse så blir jag förvånad... Herregud vad jag kände mig hemma! På riktigt...
Premiärfesten blev också lyckad! Det var supertrevligt med god mat, musik, dans, sång och härligt sällskap. Jag åkte hem strax efter 1, var ganska trött på slutet. Idag har jag sovit, kollat på film och nu sitter jag här. Ska försöka skriva lite på min uppsats om jag orkar.
Spotify here I come...
Min sötaste Toto! :)
D & T
Alla blommor jag fick! 8 buketter och 1 ros! :D
TACK ALLA SOM GJORDE FÖRRA DAGEN SÅ OTROLIGT SPECIELL FÖR MIG!
Puss&kram