tisdag 21 juni 2011
hejdå
Godmorgon! Nu ska mamma och jag till Sundbyholm för att inhandla kött till midsommar. Resten av dagen är för tillfället oplanerad, men jag tror att jag ska ta mig ut på en promenad någon gång i alla fall.
måndag 20 juni 2011
Dagens frågor
Det är så att jag fick en kommentar med lite frågor att besvara så jag tänkte att jag ägnar ett helt inlägg åt dem eftersom jag förutspår att det (liksom alla mina inlägg) kommer bli ganska långt.
Första frågan är: "Vilket är ditt absoluta favoritplagg i garderoben?".
En otroligt svår fråga... Jag som älskar fina festklänningar trodde genast när jag såg frågan att jag skulle välja en av dem men det visade sig att det inte blev så. Jag kände inte att jag ville kalla någon av mina festklänningar för favorit eftersom jag inte använder dem så ofta, det vore rimligare att välja något som jag har på mig oftare och jag tänkte igenom blusar, byxor, tunikor, kjolar, tröjor, linnen... men till slut föll lotten på en av mina långklänningar. Den blommiga som slets sönder av rulltrappan i Prag men som jag älskade tillräckligt mycket för att springa in på närmsta H&M och köpa en ny. Den känns som mitt favoritplagg, inte för att jag använder den alltför mycket men för att jag bara tycker om den väldigt mycket. Den är fin men inte för fin så den passar både till vardags och till lite finare tillställningar och den är bekväm och väldigt min stil.
Så... här är mitt favoritplagg. :)
Det här med boendet är inte riktigt klart än, vi håller fortfarande på att leta möjligheter. Det som är troligast just nu är att jag i alla fall börjar min gymnasietid som inneboende. Optimalast för min egen del skulle vara att dela lägenhet med någon/några av mina vänner men vi känner att det kan skjutas upp i alla fall ett tag framöver tills jag känner mig trygg i staden och tills vi har råd med det och så vidare. Vi har lite hum om var jag skulle tänkas kunna bo men inget som är bestämt än så det är ett av projekten vi har i sommar, att hitta boende till mig.
Jag har även två vänner från dansskolan som sökt samma som jag men som inte fått veta om de kommit in än eller inte (de sökte på omvalet, det är en annan historia) så om även de kommer in är jag inte ensam. Även om det inte skulle spelat så stor roll för mig OM jag var ensam, jag är ganska självständig på det sättet, men det är kul att ha någon att kunna diskutera möjligheter och funderingar med.
Än så länge känns allt lite oklart för mig hur det blir när jag väl börjar där. Jag har två vänner som redan går där och som det går jättebra för och de är jättenöjda så jag är inte orolig för att jag inte kommer trivas eller få det bra, jag kommer ju få göra det jag vill helst i hela världen! Men jag tror att jag inte kan förutse så mycket förrän jag är där. Det här med försörjning har jag inte tänkt på så mycket... jag planerar att åka hem på helgerna så jag kommer ju inte vara helt separerad från min familj. Men jag tror inte att försörjningen ska bli något problem, som sagt känner jag att allt kommer få sitt svar när jag väl börjar.
Framför allt tycker jag att det ska bli spännande, kul och lite skönt med miljöombyte. Jag är väldigt förväntansfull, det är som att börja om på nytt. Jag känner nästan som när jag bytte från Tegelviken till Stålfors, bara att detta byte är mycket större och betydelsefullare.
Fråga nummer 3: "Har du bra självförtroende? Nu menar jag inte på scenen, utan mer ang. utseende osv."
Ja, jag skulle nog vilja säga att jag har ganska bra självförtroende. Självklart har vi alla saker vi tycker mer eller mindre om med oss själva och med vårt utseende men överlag är jag nöjd med mig själv. Jag försöker att inte låta de saker jag är mindre nöjd med påverka mig så mycket, det är ändå inte något jag kan göra så mycket åt. Jag försöker fokusera på det jag tycker om istället. Det är inte alltid lätt, det kan nog många tonårstjejer hålla med om, men jag försöker och det gör mig till en gladare person.
Vad gäller min personlighet och mina kunskaper har jag nog ännu lite bättre självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag är bra på så jag låter inte någon annans kommentarer trycka ner mig. Men som alla har även jag dåliga dagar och det är självklart tillåtet att ha ibland men om jag vaknar en dag och känner mig sämst i världen på alla sätt brukar jag tänka för mig själv: "Du har ett val här, Josephine. Du kan vara sur och ledsen hela dagen eller så kan du vara glad och trevlig, ditt val". När jag väljer att jag ska vara glad blir det så mycket lättare att hantera svackorna i självförtroendet och jag tror att det även hjälper till att bygga upp det om man inte hänger sig fast vid de besvärliga sakerna.
Och den sista frågan: "Vem var du i högstadiet? Jag menar, den tysta tjejen, tjejen som vågar säga ifrån osv".
Hm... Jag skulle nog vilja dela in min högstadie-period i två delar, Tegelviken och Stålfors. På Tegelviken (åk 7) var jag den jag alltid varit eftersom jag gått med samma personer på samma skola sedan 6-års. Men jag var inte riktigt mig själv. Jag hade ingen med samma intressen som jag och när jag slutade spela fotboll hade vi ännu mindre gemensamt. Jag kanske skulle vilja kalla mig den "populära tönten" om ni förstår vad jag menar. Jag sjöng, dansade, spelade teater och nördade (nördar) musikal och allt som hör därtill. Jag var någonstans mitt emellan de båda skikt som finns i varje klass och kände mig inte riktigt hemma någonstans. Så jag är osäker på vilken karaktär jag var... Kanske klassens pluggis. Hm... klassens populära tönt, det var jag antar jag.
Sen började jag på Stålfors och min ögon öppnades. Jag kunde för första gången var mig själv, på riktigt. Jag insåg att jag ljugit för mig själv innan. I min klass, 8K och senare 9K, var inte gränserna mellan gruppindelningarna lika tydliga, tyckte jag till en början i alla fall. Min roll ändrades inte avsevärt mycket, jag var fortfarande "nördig" och ändå inte men det som var skillnaden var att det fanns fler som jag och fler som delade mitt intresse, inte på exakt samma sätt då men på det stora hela. Jag fann vänner som förstod mig och som jag kunde dela med mig av hela mig till istället för bara en del och det var skillnaden.
Jag hoppas att mina svarade inte blev alltför insnöade, det är svårt att stoppa mig själv när jag väl börjar skriva. Men jag hoppas i alla fall att du som ställde frågorna och även ni andra blev nöjda med svaren. Annars är det bara att fortsätta fråga, det är bara kul! :)
Puss
Första frågan är: "Vilket är ditt absoluta favoritplagg i garderoben?".
En otroligt svår fråga... Jag som älskar fina festklänningar trodde genast när jag såg frågan att jag skulle välja en av dem men det visade sig att det inte blev så. Jag kände inte att jag ville kalla någon av mina festklänningar för favorit eftersom jag inte använder dem så ofta, det vore rimligare att välja något som jag har på mig oftare och jag tänkte igenom blusar, byxor, tunikor, kjolar, tröjor, linnen... men till slut föll lotten på en av mina långklänningar. Den blommiga som slets sönder av rulltrappan i Prag men som jag älskade tillräckligt mycket för att springa in på närmsta H&M och köpa en ny. Den känns som mitt favoritplagg, inte för att jag använder den alltför mycket men för att jag bara tycker om den väldigt mycket. Den är fin men inte för fin så den passar både till vardags och till lite finare tillställningar och den är bekväm och väldigt min stil.
Så... här är mitt favoritplagg. :)
Andra frågan är: "Berätta lite mer om din flytt till Sthlm till höst. Var ska du bo? Hur ska du försörja dig? Åker du ensam osv".
Jo, om det är några som undrar så ska jag alltså börja på Kulturama Gymnasium i Stockholm i höst med inriktning musikal. Det här med boendet är inte riktigt klart än, vi håller fortfarande på att leta möjligheter. Det som är troligast just nu är att jag i alla fall börjar min gymnasietid som inneboende. Optimalast för min egen del skulle vara att dela lägenhet med någon/några av mina vänner men vi känner att det kan skjutas upp i alla fall ett tag framöver tills jag känner mig trygg i staden och tills vi har råd med det och så vidare. Vi har lite hum om var jag skulle tänkas kunna bo men inget som är bestämt än så det är ett av projekten vi har i sommar, att hitta boende till mig.
Jag har även två vänner från dansskolan som sökt samma som jag men som inte fått veta om de kommit in än eller inte (de sökte på omvalet, det är en annan historia) så om även de kommer in är jag inte ensam. Även om det inte skulle spelat så stor roll för mig OM jag var ensam, jag är ganska självständig på det sättet, men det är kul att ha någon att kunna diskutera möjligheter och funderingar med.
Än så länge känns allt lite oklart för mig hur det blir när jag väl börjar där. Jag har två vänner som redan går där och som det går jättebra för och de är jättenöjda så jag är inte orolig för att jag inte kommer trivas eller få det bra, jag kommer ju få göra det jag vill helst i hela världen! Men jag tror att jag inte kan förutse så mycket förrän jag är där. Det här med försörjning har jag inte tänkt på så mycket... jag planerar att åka hem på helgerna så jag kommer ju inte vara helt separerad från min familj. Men jag tror inte att försörjningen ska bli något problem, som sagt känner jag att allt kommer få sitt svar när jag väl börjar.
Framför allt tycker jag att det ska bli spännande, kul och lite skönt med miljöombyte. Jag är väldigt förväntansfull, det är som att börja om på nytt. Jag känner nästan som när jag bytte från Tegelviken till Stålfors, bara att detta byte är mycket större och betydelsefullare.
Fråga nummer 3: "Har du bra självförtroende? Nu menar jag inte på scenen, utan mer ang. utseende osv."
Ja, jag skulle nog vilja säga att jag har ganska bra självförtroende. Självklart har vi alla saker vi tycker mer eller mindre om med oss själva och med vårt utseende men överlag är jag nöjd med mig själv. Jag försöker att inte låta de saker jag är mindre nöjd med påverka mig så mycket, det är ändå inte något jag kan göra så mycket åt. Jag försöker fokusera på det jag tycker om istället. Det är inte alltid lätt, det kan nog många tonårstjejer hålla med om, men jag försöker och det gör mig till en gladare person.
Vad gäller min personlighet och mina kunskaper har jag nog ännu lite bättre självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag är bra på så jag låter inte någon annans kommentarer trycka ner mig. Men som alla har även jag dåliga dagar och det är självklart tillåtet att ha ibland men om jag vaknar en dag och känner mig sämst i världen på alla sätt brukar jag tänka för mig själv: "Du har ett val här, Josephine. Du kan vara sur och ledsen hela dagen eller så kan du vara glad och trevlig, ditt val". När jag väljer att jag ska vara glad blir det så mycket lättare att hantera svackorna i självförtroendet och jag tror att det även hjälper till att bygga upp det om man inte hänger sig fast vid de besvärliga sakerna.
Och den sista frågan: "Vem var du i högstadiet? Jag menar, den tysta tjejen, tjejen som vågar säga ifrån osv".
Hm... Jag skulle nog vilja dela in min högstadie-period i två delar, Tegelviken och Stålfors. På Tegelviken (åk 7) var jag den jag alltid varit eftersom jag gått med samma personer på samma skola sedan 6-års. Men jag var inte riktigt mig själv. Jag hade ingen med samma intressen som jag och när jag slutade spela fotboll hade vi ännu mindre gemensamt. Jag kanske skulle vilja kalla mig den "populära tönten" om ni förstår vad jag menar. Jag sjöng, dansade, spelade teater och nördade (nördar) musikal och allt som hör därtill. Jag var någonstans mitt emellan de båda skikt som finns i varje klass och kände mig inte riktigt hemma någonstans. Så jag är osäker på vilken karaktär jag var... Kanske klassens pluggis. Hm... klassens populära tönt, det var jag antar jag.
Sen började jag på Stålfors och min ögon öppnades. Jag kunde för första gången var mig själv, på riktigt. Jag insåg att jag ljugit för mig själv innan. I min klass, 8K och senare 9K, var inte gränserna mellan gruppindelningarna lika tydliga, tyckte jag till en början i alla fall. Min roll ändrades inte avsevärt mycket, jag var fortfarande "nördig" och ändå inte men det som var skillnaden var att det fanns fler som jag och fler som delade mitt intresse, inte på exakt samma sätt då men på det stora hela. Jag fann vänner som förstod mig och som jag kunde dela med mig av hela mig till istället för bara en del och det var skillnaden.
9K
Jag hoppas att mina svarade inte blev alltför insnöade, det är svårt att stoppa mig själv när jag väl börjar skriva. Men jag hoppas i alla fall att du som ställde frågorna och även ni andra blev nöjda med svaren. Annars är det bara att fortsätta fråga, det är bara kul! :)
Puss
Sleepyhead
Hmm... jag ser tillbaka på mitt rebelliska inlägg från gårdagen. Jag var på sånt humör inser jag...
Idag blev det andra bullar. Imorse blev jag väckt ca klockan 7, klockan 8.30 skulle vi återigen ha visning på huset så vi fick åka hem till mormor och morfar och blev bjudna på hotellfrukost, det var mysigt. När vi kom hem gick jag en lång promenad med musik i lurarna och det var väldigt uppfriskande. Trots att jag var relativt pigg efter promenaden somnade jag efter lunch när jag lagt mig i soffan för att börja på en ny bok.
Idag blev det andra bullar. Imorse blev jag väckt ca klockan 7, klockan 8.30 skulle vi återigen ha visning på huset så vi fick åka hem till mormor och morfar och blev bjudna på hotellfrukost, det var mysigt. När vi kom hem gick jag en lång promenad med musik i lurarna och det var väldigt uppfriskande. Trots att jag var relativt pigg efter promenaden somnade jag efter lunch när jag lagt mig i soffan för att börja på en ny bok.
För 2 timmar sedan var jag såhär pigg.
söndag 19 juni 2011
ÖPPNA ÖGONEN FOLKET
De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av läsande... Jag började på en ny bok i fredags och jag har snart läst ut den. Det är sista boken i Twilight-serien. Nu tänker ni: "Ååå, men hallå? Har du inte läst den än...? Herregud, dem läser ju alla!"
Mitt svar är: "Nej, jag har inte läst den än". MEN jag läste de tre första böckerna långt innan de blev så otroligt populära och långt innan alla började läsa dem. Men när Twilight-hypen satte fart miste jag lusten att fortsätta läsa den sista... varför? För att alla andra var så besatta av dem. Det var inte att de första tre varit dåliga, tvärtom - de var några av de bästa böcker jag läst, men jag tycker inte om när något blir sådär "hypat". Jag har även bara sett första filmen, efter att ha hört allas klagomål och besvikelser var jag rädd för att de skulle förstöra de bra böckerna. Men jag måste erkänna att jag skulle vilja se dem bara för att, även om de inte är bra.
Men nu tog jag mig i alla fall för att läsa sista boken och jag är fast... igen... Den är jättebra och den är skriven på ett sådan sätt att man inte kan lägga den ifrån sig.
En annan bieffekt hos folket som "överpopulariteten" för med sig är att det till slut blir töntigt. Det anses nästan nördigt att läsa Twilight-böckerna och filmerna, just eftersom (i stort sett) ALLA gör det. Det är en konstig reaktion egentligen... Det verkar som om det finns en "hata eller älska-relation" till den här serien, man måste välja antingen eller. Jag, å andra sidan, vill inte välja. Jag är ingen Twilight-nörd men jag tycker mycket om böckerna.
Det är samma sak som hänt med Justin Bieber. Älska eller hata. Nu tänker ni återigen: "Ååå neeej.... herregud....".
Men jag måste få det sagt, en gång för alla, att jag tycker det är otroligt barnsligt, omoget och respektlöst att säga att man hatar honom och hans musik, att säga att han är bögig och att han är en tjej. Till de personerna skulle jag vilja säga: Lyssna på er själva! Kliv ut ur er egen lilla själviska värld!
För han ÄR duktig på det han gör, det kan ingen ta ifrån honom! Han har utstrålningen, han har en röst, han kan dansa. Man behöver inte tycka om hans musik, smaken är ju som baken, men man behöver inte trakassera killen som person. Däremot älskar alla småtjejer honom...
Jag själv tycker inte om hans musik, det är inte min stil, men jag går inte runt och säger taskiga saker för det... Och nu har det blivit nästan oacceptabelt ATT tycka om den bara för att...
Vare sig det gäller film, böcker, musik eller något annat så finns det alltid en fara med när något blir "överpopulärt". Charmen i det förstörs... Det tycker jag inte om. Även om det är bra för artisten/författaren/skådespelarna (etc...) när något slår så otroligt för det även med sig denna "älska eller hata-relation". Och det är då den fria viljan försvinner...
Herregud, var är samhället på väg om vi nu förlorar vår egen vilja att tycka om vad vi själva vill?
Kommentera gärna om du håller med mig eller kanske tycker helt tvärt emot?
(OBS. Ta inte något personligt. Jag vill inte dra alla över en kam, detta är generellt och baserat på mina egna erfarenheter.)
Mitt svar är: "Nej, jag har inte läst den än". MEN jag läste de tre första böckerna långt innan de blev så otroligt populära och långt innan alla började läsa dem. Men när Twilight-hypen satte fart miste jag lusten att fortsätta läsa den sista... varför? För att alla andra var så besatta av dem. Det var inte att de första tre varit dåliga, tvärtom - de var några av de bästa böcker jag läst, men jag tycker inte om när något blir sådär "hypat". Jag har även bara sett första filmen, efter att ha hört allas klagomål och besvikelser var jag rädd för att de skulle förstöra de bra böckerna. Men jag måste erkänna att jag skulle vilja se dem bara för att, även om de inte är bra.
Men nu tog jag mig i alla fall för att läsa sista boken och jag är fast... igen... Den är jättebra och den är skriven på ett sådan sätt att man inte kan lägga den ifrån sig.
En annan bieffekt hos folket som "överpopulariteten" för med sig är att det till slut blir töntigt. Det anses nästan nördigt att läsa Twilight-böckerna och filmerna, just eftersom (i stort sett) ALLA gör det. Det är en konstig reaktion egentligen... Det verkar som om det finns en "hata eller älska-relation" till den här serien, man måste välja antingen eller. Jag, å andra sidan, vill inte välja. Jag är ingen Twilight-nörd men jag tycker mycket om böckerna.
Det är samma sak som hänt med Justin Bieber. Älska eller hata. Nu tänker ni återigen: "Ååå neeej.... herregud....".
Men jag måste få det sagt, en gång för alla, att jag tycker det är otroligt barnsligt, omoget och respektlöst att säga att man hatar honom och hans musik, att säga att han är bögig och att han är en tjej. Till de personerna skulle jag vilja säga: Lyssna på er själva! Kliv ut ur er egen lilla själviska värld!
För han ÄR duktig på det han gör, det kan ingen ta ifrån honom! Han har utstrålningen, han har en röst, han kan dansa. Man behöver inte tycka om hans musik, smaken är ju som baken, men man behöver inte trakassera killen som person. Däremot älskar alla småtjejer honom...
Jag själv tycker inte om hans musik, det är inte min stil, men jag går inte runt och säger taskiga saker för det... Och nu har det blivit nästan oacceptabelt ATT tycka om den bara för att...
Vare sig det gäller film, böcker, musik eller något annat så finns det alltid en fara med när något blir "överpopulärt". Charmen i det förstörs... Det tycker jag inte om. Även om det är bra för artisten/författaren/skådespelarna (etc...) när något slår så otroligt för det även med sig denna "älska eller hata-relation". Och det är då den fria viljan försvinner...
Herregud, var är samhället på väg om vi nu förlorar vår egen vilja att tycka om vad vi själva vill?
Kommentera gärna om du håller med mig eller kanske tycker helt tvärt emot?
(OBS. Ta inte något personligt. Jag vill inte dra alla över en kam, detta är generellt och baserat på mina egna erfarenheter.)
torsdag 16 juni 2011
No music - No life
Har ni någonsin upplevt känslan av att hitta en ny låt som är så otroligt bra så du inte kan sluta le och bara vill hoppa upp och ner? Det är en otroligt härlig känsla! Speciellt när man hittar en hel skiva där nästan alla låtar är sådär bra! Det gör att jag bara vill lyssna på dem om och om igen och jag vill sjunga dem om och om igen, det enda problemet då är att jag inte kan dem. När jag hittar en sådan låt (eller sådana låtar) vill jag direkt lära mig dem, jag vill kunna varje ord så att jag kan gå runt och sjunga på dem resten av dagen. Det irriterar mig otroligt om jag inte kan texten på en låt och speciellt om jag bara kan någon enstaka rad för då måste jag sjunga samma rad om och om igen och det blir enformigt efter ett tag.
Jag förstår om jag låter helt besatt och konstig... men sån är jag! Musik är mitt liv!
Tänkte bara att jag ville dela med mig av det... ;)
Just nu är jag så glad för jag har ett sådant "moment" just nu och det enda jag stör mig på är att jag bara har 4 timmar kvar av mitt spotify och att jag bara kan lyssna på en låt 5 gånger. Ärligt talat... jag förstår att de måste begränsa Spotify Free men kunde det inte räckt med tidsbegränsningen? (10 timmar på en månad är ingenting!) Att man bara kan lyssna på en låt 5 gånger är överdrivet, nu kan man inte lyssna på samma låt om och om och om igen som jag vill! Detta är förstås från min synvinkel sett... om jag hade jobbat för de som gör Spotify eller om jag varit artisten som gjort låten skulle jag föredragit om folk gick och köpte min låt istället. Så det beror förstås på hur man ser det...
Jag är i alla fall jätteglad just nu, trots begränsat Spotify. Jag får väl ta och införskaffa Spotify Premium på något sätt... när jag börjar tjäna pengar..........
Puss
Jag förstår om jag låter helt besatt och konstig... men sån är jag! Musik är mitt liv!
Tänkte bara att jag ville dela med mig av det... ;)
Just nu är jag så glad för jag har ett sådant "moment" just nu och det enda jag stör mig på är att jag bara har 4 timmar kvar av mitt spotify och att jag bara kan lyssna på en låt 5 gånger. Ärligt talat... jag förstår att de måste begränsa Spotify Free men kunde det inte räckt med tidsbegränsningen? (10 timmar på en månad är ingenting!) Att man bara kan lyssna på en låt 5 gånger är överdrivet, nu kan man inte lyssna på samma låt om och om och om igen som jag vill! Detta är förstås från min synvinkel sett... om jag hade jobbat för de som gör Spotify eller om jag varit artisten som gjort låten skulle jag föredragit om folk gick och köpte min låt istället. Så det beror förstås på hur man ser det...
Jag är i alla fall jätteglad just nu, trots begränsat Spotify. Jag får väl ta och införskaffa Spotify Premium på något sätt... när jag börjar tjäna pengar..........
Puss
Dag 14 – Mitt rum
Mitt rum. Mitt lilla, söta rum. Nej, så sött är det faktiskt inte, det är lite coolt faktiskt om jag får säga det själv. Det går i rött, vitt och svart och ena väggen har en fototapet med ett foto (på en ros på ett piano) som jag tagit själv. Jag har en loftsäng eftersom det är så litet och jag behöver utrymme, under den finns ett skrivbord och skåp. I ena kortsidan sitter fönstret med en röd soffa under och på var sin sida om den står två garderober. Vi änden av min säng står mitt piano och i ett hörn står gitarren. Bakom dörren, vid andra kortsidan, står en garderob och det är även där min säng är... bredvid garderoben alltså. Och....
Nej... det blir ganska komplicerat att bara berätta. Här kommer lite bilder.
Nej... det blir ganska komplicerat att bara berätta. Här kommer lite bilder.
Sett från ett hörn
Sett från motsatt hörn
Min fototapet-vägg
Detajl :)
Detalj :)
Detalj :)
(Observera att jag var tvungen att städa mitt rum för att ta bilderna... hihi...
PUSS
You bet...
Ja just det... den här var det jag... Den föll bort någonstans på vägen... IGEN! Men nu har jag ju sommarlov så då tänkte jag fortsätta. Mest som tidsfördriv faktiskt... sen kanske det kommer något inlägg som ni faktiskt tycker är intressant som jag kanske inte kommit på att berätta annars...?
Få se nu, var var jag....
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Mitt rum
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – En låt som betyder
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Någon som betyder mycket
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här önskar jag mig
Dag 23 – Det här gör mig glad
Dag 24 – Det här gör mig arg
Dag 25 – En film som väcker känslor
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En dag jag aldrig vill glömma
Få se nu, var var jag....
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Mitt rum
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – En låt som betyder
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Någon som betyder mycket
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här önskar jag mig
Dag 23 – Det här gör mig glad
Dag 24 – Det här gör mig arg
Dag 25 – En film som väcker känslor
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En dag jag aldrig vill glömma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)