Unreal reality

Nu vet jag. Nu vet jag alldeles klart och tydligt varför jag gör det jag gör och varför jag vill satsa på det jag gör. Nu vet jag varför jag står på scen.

Idag fick jag uppleva det bästa som kan hända en människa, jag fick uppleva ett magiskt ögonblick som inte kan jämföras med något annat.

Vi hade cabarét-föreställningar för skolan imorse och Elin och jag fick spela vår låt på båda föreställningar (det fick inte alla) och den var slutlåt, världens bästa slutlåt. I slutet av vår låt, innan sista refrängen, reste sig hela publiken upp, hela konserthallen stod upp för oss (även alla i hela cabarén som kommit in på scen då) och den känslan jag fick då kan inte beskrivas och det finns inget i världen som kan jämföras med den! Man vet varken om man ska gråta eller skratta, det känns som om man flyger på moln och man vill bara hoppa upp och ner av lyckoruset som infinner sig. I det ögonblicket kan man klara vad som helst, just då är man oövervinnerlig och bäst i världen.

Det är en ganska blek beskrivning, det går som sagt nästan inte att beskriva. De som upplevt det vet vad jag menar. Alla stunder på scenen är inte lika magiska även om det alltid är otroligt kul. Vissa stunden är mer magiska än andra, såna här ögonblick inträffar inte alltför ofta men när det väl händer förstår man varför man lägger ner all den tid man gör... det är värt allt slit i världen att få känna den känslan om endast ett fåtal gånger.

Den håller kvar dig i sitt grepp en lång stund efteråt. Stunden efter vår sista cabarét var mycket känslosam, det var sista gången vi stod på den scenen (i skolsammanhang i alla fall) och när Hedda och Rebecca kom gråtandes upp på scenen efteråt, då brast det en aning även för mig. Det slog oss allihop att vi bara har 2 dagar kvar tillsammans, inte ens det... 1 och 1/4.... Klassen splittras och alla far åt olika håll, jag och Elin till Stockholm.

Under avslutningslunchen som följde fälldes även många tårar, inte så mycket av mina egna men jag sparar dem nog till på fredag.

Imorgon bär det av mot Sundbyholm, där ska vi ha en otroligt mysig sista dag tillsammans och vi ska göra den så bra som vi  någonsin kan.

Till klass 9K: NI ÄR BÄST!