STHLM

På plats i Stockholm denna söndagskväll. Idag åkte jag, mamma och mormor och morfar upp hit till Stockholm och fixade en massa saker till lägenheten. Så numera är det lite mysigare än det var innan, med gardiner och lite växter och lite mer lampor och så vidare... Sen stannade jag såklart kvar eftersom jag ska till skolan imorgon. Det är ganska skönt att vara på plats redan dagen innan, så slipper jag gå upp så tidigt och släpa på en massa saker.

Idag har jag även färgat håret! Samma färg som innan alltså. Det märktes verkligen nu efter färgningen hur mycket det hade tappat sin färg i slutet, nu är det illrött igen... haha.

Nej vad gör jag..? Jo, jag sitter och skriver på mitt svenska tal. Det svåraste just nu är att det inte ska bli för långt. Jag har inte ens skrivit färdigt och när jag läste igenom det var det nästan 5 minuter... Inte bra. Det innebär att jag måste ta bort en massa och det vill jag inte för då får jag inte med allt jag vill ha sagt. Jag hatar tidsbegränsningar.

Back to study.

<3

Eh. Typ.

Jag sitter här i min ensamhet och knåpar på mitt tal. Vi ska hålla tal på svenskan och det är himla svårt att skriva på ett intressant sätt OCH ha bra argument och fakta.... Vi ska argumenterar för eller emot olika språkliga fenomen. Jag ska argumentera emot ordet "typ" vilket är ganska svårt eftersom jag använder det som himla mycket själv och då känns det som att jag säger emot mig själv genom att argumentera emot det. Men egentligen så tycker jag inte om det så jag har båda sidor att utgå ifrån.

Typ är verkligen ett onödigt ord när man tänker efter. Det bara smyger sig in i nästan varenda mening och det är inte speciellt vackert... Om ett typ smyger sig in när man talar med någon på ett formellt sätt förstörs hela den felfria fasaden som man byggt upp. T.ex på en arbetsintervju. Men det som stör mig mest med ordet är att det skapar ett intryck av osäkerhet och "mesighet" (jag tror inte att mesighet är ett ord men jag kom på något bättre). Det är så typiskt svenskt och det är ungefär detta som mitt tal kommer handla om. Att man använder typ för att försäkra sig om att man inte kan bli anklagad för något efteråt, genom att lägga till typ till ett påstående uppfattas man som mindre bossig och självsäker. Vilket kan vara bra vissa gånger och dåligt andra... Trots att jag tycker allt detta är det snudd på omöjligt att sluta använda typ. Ordet har levt kvar många generationer och jag misstänker att det kommer fortsätta med det. Men det är ändå lärorikt att göra sig medveten om vad det faktiskt innebär...

Pixies

Bilder från torsdagen. 

Julia, jag och Olivia.

Performance

På plats i multihallen. Det är proppfullt med folk och alla är taggade och lite lagom nervösa över hur det ska gå med både framträdandet och det tekniska. Nu ska temaveckans arbete redovisas och hela kulturama gymnasiums ettor och tvåor är samlade i samma rum. Vi får se hur detta slutar... Det ska bli spännande.

Det är lite skillnad mot att framföra en helt inrepad och förberedd föreställning. Detta har vi arbetat fram på fyra dagar och aldrig repat på själva scenen..... Det är såklart ett orosmoment men samtidigt spännande. Vår performance är inrepat men själva framförandet är så oförberett som det kan bli...

Men det ska bli kul att få visa upp det vi arbetat med. Och det är kul att det är lite oförberett. Nu kör vi.

When you try your best but you dont succeed

Nu har vi redan kommit halvvägs genom denna vecka...
Dagen bestod av tänkande, reflekterande och repeterande. Imorgon är det torsdag och det är sista dagen vi har på oss att sätta ihop vårt performance. Som det ser ut nu tycker jag att det ser väldigt lovande ut! Jag tycker att vi har en jättebra idé och tanke bakom det hela. Men jag vill inte avslöja något än.... ;)

Efter skolan gick Olivia och jag på stan och hade det mysigt i snöyran. Vi drömde och suktade en hel del inne på weekday, skouno och beyond retro... Efter ett tag kände i alla fall både vi och våra ben att det var dags för paus. Fattiga studenter som vi är ville vi gärna besöka ett espresso house eftersom vi har student-rabbat där men ödet ville inte gå vår väg denna dag... Vi letade i hela stockholms centrum efter ett espresso house men lyckades inte hitta något. Jag sökte på "espresso house" i maps i min iphone och vi bestämde oss för att gå till ett som skulle ligga nära hötorget men när vi kom dit låg det inte alls något espresso house där. Trötta, hungriga och kalla började vi vandra tillbaka och till slut orkade vi inte anstränga oss mer så vi gick in på wayne's istället (som ni kanske förstår är det detta som rubriken syftar till). Det blev en mysig stund ändå, chai latte förgyller alltid min dag!
En stund senare fick vi även sällskap av Tima. Det gjorde också min dag när hon skulle försöka hitta oss och stod 100 meter bort och pratade i telefon med mig. Jag såg henne genom fönstret men hon såg inte wayne's så hon sa "Jamen om jag pekar åt ett håll så säger du om jag ska gå dit!" Och Tima är ingen som skojar som sådant, det var precis vad hon gjorde... När hon väl hittat cafét där vi satt tog det en stund för henne att hitta ingången men sen så var vi i alla fall samlade...

Ja, min dag i kort. Det var en rolig och mysig dag. Moa är fortfarande sjuk tyvärr så jag bor fortfarande ensam i lägenheten... Men imorgon får jag sällskap av bästa Elinpelin! Då ska vi spela och jamma och ha det mysigt! Det var ett tag sedan vi sågs, så det ska bli kul!

Love

Hanging on the telephone

Temavecka - dag två. Vi har nu börjat stage:a vårt performance och det kommer nog bli himla bra... Jag tror att vi ligger ganska långt fram i arbetet med tanke på att det bara är andra dagen och vi har stage:at ungefär halva kanske. Vi har en idé av hur vi vill ha hela framträdandet men så är det det där med att föra över ens tankar till verkligheten.

Hela den här processen påminner mig otroligt mycket om kära Lovewell.... Fast det är bara är ett nummer istället för en hel musikal och vi gör det på 5 dagar istället för 3 veckor. Men processen är i stort densamma. Vi brainstormar, diskuterar, vägleds av duktiga handledare och framför allt... skapar. Det får mig att sakna Lovewell ännu mer och det får mig att längta tills Jonna kommer om mindre än 2 veckor, till Songbook 17:e mars och framför allt... till i sommar när jag får åka dit igen. Hallelujah! Haha....

I alla fall... När vi slutat gjorde jag och Julia sällskap på tvärbanan tills hon skulle av. Fem minuter senare ringde hon och vi pratade hela vägen hem, under tiden jag lagade mat och lite till. Med lite avbrott här och där på grund av att vi båda åkte tunnelbana/pendeltåg. Sammanlagt måste det blivit en bra bit över en timma... Tur att vi ringer gratis till varandra. Nejmen... så blir det när man har tråkigt och är ensam. Jag är fortfarande ensam eftersom Moa fortfarande är sjuk och hemma i Eskilstuna. Det är även hennes födelsedag idag så jag skickar ett stoooooooort grattis och en stooooooor kram hem till henne!!!

Lite bilder!

 

Love

Temavecka

Detta är ingen vanlig vecka. Denna vecka är mycket speciell. Det är den vecka då kulturama får leva ut sin estetiska och flummiga sida till max. Dags för.... temavecka....

Första dagen på temaveckan var ganska rolig. Vi är indelade i grupper med personer från alla inriktningar på hela skolan i varje grupp och tillsammans ska vi slå våra kloka huvuden ihop och skapa ett performance som kretsar kring orden Struktur Existens. Dessa begrepp kan man gräva ner sig ganska djupt i om man vill... och såklart vill vi det. Dagen bestod alltså av en inspirationsföreställning och att tänka ut var struktur och existens innebär. Min grupp, grupp 9, har kommit ganska långt och vi har en idé till vårt performance. Det ser lovande ut skulle jag vilja säga...

Annars då... Jo... Jag sitter här ensam i lägenheten eftersom Moa är hemma sjuk, stackarn.
Jag ska snart dra mig mot duschen och sängen.... Imorgon väntar ännu en dag av kreativt skapande...

Love