måndag 20 juni 2011

Dagens frågor

Det är så att jag fick en kommentar med lite frågor att besvara så jag tänkte att jag ägnar ett helt inlägg åt dem eftersom jag förutspår att det (liksom alla mina inlägg) kommer bli ganska långt.

Första frågan är: "Vilket är ditt absoluta favoritplagg i garderoben?".

En otroligt svår fråga... Jag som älskar fina festklänningar trodde genast när jag såg frågan att jag skulle välja en av dem men det visade sig att det inte blev så. Jag kände inte att jag ville kalla någon av mina festklänningar för favorit eftersom jag inte använder dem så ofta, det vore rimligare att välja något som jag har på mig oftare och jag tänkte igenom blusar, byxor, tunikor, kjolar, tröjor, linnen... men till slut föll lotten på en av mina långklänningar. Den blommiga som slets sönder av rulltrappan i Prag men som jag älskade tillräckligt mycket för att springa in på närmsta H&M och köpa en ny. Den känns som mitt favoritplagg, inte för att jag använder den alltför mycket men för att jag bara tycker om den väldigt mycket. Den är fin men inte för fin så den passar både till vardags och till lite finare tillställningar och den är bekväm och väldigt min stil.

Så... här är mitt favoritplagg.  :)



Andra frågan är: "Berätta lite mer om din flytt till Sthlm till höst. Var ska du bo? Hur ska du försörja dig? Åker du ensam osv".
Jo, om det är några som undrar så ska jag alltså börja på Kulturama Gymnasium i Stockholm i höst med inriktning musikal.
Det här med boendet är inte riktigt klart än, vi håller fortfarande på att leta möjligheter. Det som är troligast just nu är att jag i alla fall börjar min gymnasietid som inneboende. Optimalast för min egen del skulle vara att dela lägenhet med någon/några av mina vänner men vi känner att det kan skjutas upp i alla fall ett tag framöver tills jag känner mig trygg i staden och tills vi har råd med det och så vidare. Vi har lite hum om var jag skulle tänkas kunna bo men inget som är bestämt än så det är ett av projekten vi har i sommar, att hitta boende till mig.

Jag har även två vänner från dansskolan som sökt samma som jag men som inte fått veta om de kommit in än eller inte (de sökte på omvalet, det är en annan historia) så om även de kommer in är jag inte ensam. Även om det inte skulle spelat så stor roll för mig OM jag var ensam, jag är ganska självständig på det sättet, men det är kul att ha någon att kunna diskutera möjligheter och funderingar med.

Än så länge känns allt lite oklart för mig hur det blir när jag väl börjar där. Jag har två vänner som redan går där och som det går jättebra för och de är jättenöjda så jag är inte orolig för att jag inte kommer trivas eller få det bra, jag kommer ju få göra det jag vill helst i hela världen! Men jag tror att jag inte kan förutse så mycket förrän jag är där. Det här med försörjning har jag inte tänkt på så mycket... jag planerar att åka hem på helgerna så jag kommer ju inte vara helt separerad från min familj. Men jag tror inte att försörjningen ska bli något problem, som sagt känner jag att allt kommer få sitt svar när jag väl börjar.

Framför allt tycker jag att det ska bli spännande, kul och lite skönt med miljöombyte. Jag är väldigt förväntansfull, det är som att börja om på nytt. Jag känner nästan som när jag bytte från Tegelviken till Stålfors, bara att detta byte är mycket större och betydelsefullare.



Fråga nummer 3: "Har du bra självförtroende? Nu menar jag inte på scenen, utan mer ang. utseende osv."

Ja, jag skulle nog vilja säga att jag har ganska bra självförtroende. Självklart har vi alla saker vi tycker mer eller mindre om med oss själva och med vårt utseende men överlag är jag nöjd med mig själv. Jag försöker att inte låta de saker jag är mindre nöjd med påverka mig så mycket, det är ändå inte något jag kan göra så mycket åt. Jag försöker fokusera på det jag tycker om istället. Det är inte alltid lätt, det kan nog många tonårstjejer hålla med om, men jag försöker och det gör mig till en gladare person.

Vad gäller min personlighet och mina kunskaper har jag nog ännu lite bättre självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag är bra på så jag låter inte någon annans kommentarer trycka ner mig. Men som alla har även jag dåliga dagar och det är självklart tillåtet att ha ibland men om jag vaknar en dag och känner mig sämst i världen på alla sätt brukar jag tänka för mig själv: "Du har ett val här, Josephine. Du kan vara sur och ledsen hela dagen eller så kan du vara glad och trevlig, ditt val". När jag väljer att jag ska vara glad blir det så mycket lättare att hantera svackorna i självförtroendet och jag tror att det även hjälper till att bygga upp det om man inte hänger sig fast vid de besvärliga sakerna.


















Och den sista frågan: "Vem var du i högstadiet? Jag menar, den tysta tjejen, tjejen som vågar säga ifrån osv".

Hm... Jag skulle nog vilja dela in min högstadie-period i två delar, Tegelviken och Stålfors. På Tegelviken (åk 7) var jag den jag alltid varit eftersom jag gått med samma personer på samma skola sedan 6-års. Men jag var inte riktigt mig själv. Jag hade ingen med samma intressen som jag och när jag slutade spela fotboll hade vi ännu mindre gemensamt. Jag kanske skulle vilja kalla mig den "populära tönten" om ni förstår vad jag menar. Jag sjöng, dansade, spelade teater och nördade (nördar) musikal och allt som hör därtill. Jag var någonstans mitt emellan de båda skikt som finns i varje klass och kände mig inte riktigt hemma någonstans. Så jag är osäker på vilken karaktär jag var... Kanske klassens pluggis. Hm... klassens populära tönt, det var jag antar jag.

Sen började jag på Stålfors och min ögon öppnades. Jag kunde för första gången var mig själv, på riktigt. Jag insåg att jag ljugit för mig själv innan. I min klass, 8K och senare 9K, var inte gränserna mellan gruppindelningarna lika tydliga, tyckte jag till en början i alla fall. Min roll ändrades inte avsevärt mycket, jag var fortfarande "nördig" och ändå inte men det som var skillnaden var att det fanns fler som jag och fler som delade mitt intresse, inte på exakt samma sätt då men på det stora hela. Jag fann vänner som förstod mig och som jag kunde dela med mig av hela mig till istället för bara en del och det var skillnaden.

9K


Jag hoppas att mina svarade inte blev alltför insnöade, det är svårt att stoppa mig själv när jag väl börjar skriva. Men jag hoppas i alla fall att du som ställde frågorna och även ni andra blev nöjda med svaren. Annars är det bara att fortsätta fråga, det är bara kul! :)



Puss

1 kommentar:

  1. Härligt att du tog dig tid att svara, gillas verkligen :)

    Skulle du inte kunna anordna någon form av frågestund inom en relativt snar framtid? Tror att många skulle uppskatta det.

    När jag ändå håller på att fråga massa kommer nästa fråga, du kan svara mig här eller ta upp det i ett inlägg:

    1. Vilket/vilka av samhällets brott gör dig som mest upprörd, på vilken åldersgeneration och varför? Beväpnat rån, misshandel m.m. Ja, du förstår nog.

    Kramar från en Jossan till en annan! ;)

    SvaraRadera