1, 2, 3 hopp...

En väldigt fin historia tog sin början en sommar för mycket länge sen. I juli år 2010 möttes 13 helt, för varandra, okända personer från helt olika delar av Sverige. Från Bromölla i söder till Umeå i norr. De möttes för första gången på en folkhögskola kallad Högalid i Kalmar för att ta del av en musikalkurs som skulle pågå i en vecka. Under den veckan växte en nästan magisk vänskap fram mellan dessa personer och ett band starkt nog att hålla en lång tid framöver. De började, byggde upp och avslutade något stort tillsammans. De tillbringade hela dagarna tillsammans i Högalids lokaler och när veckan var slut var det som om de känt varandra hela livet. Det blev ett sorgligt avsked men även ett löfte att de skulle ses igen.

Det gjorde de.
Det löftet har vi hållit bra tycker jag. I helgen kom 5 av dessa flickor med tåg hit till mig i Eskilstuna och jag har haft en av de bästa helgerna någonsin! Vi kom på att vi känner egentligen inte varandra speciellt bra men ändå känns det verkligen som vi träffats betydligt mer än en vecka i somras och lite dagar här och där.
Dessa flickor betyder mycket för mig det ska ni veta. Vi har alltid så kul tillsammans, det är otroligt vad mycket vi skrattat i helgen.
Jag saknar de redan och längtar såå tills vi träffas nästa gång!

Berättar senare om helgens händelser, nu måste jag sova. Jag var nog lite lik en zombie idag i skolan där jag gick i min dvala. Så ni får hålla ut ett tag till!
Jag ska nog sno lite bilder från Petra också som agerade paparazzi... ;)

PUSS