På onsdag har vi vår avslutningskonsert, BIG BANG! Vår allra sista konsert tillsammans, the last one ever! På onsdag spelar vi våra sista toner och läser våra sista noter i konserthallen som en gemensam orkester, någonsin. Det är sorgligt. Även jag som bara fått ta del av två tredjedelar av den egentliga tiden i vår musikklass på Stålfors känner en otrolig samhörighet som jag aldrig känt med en skolklass innan. Jag har ju bara haft en innan... och jag kan ärligt säga att på dessa två år har jag kommit mina (då) nya vänner mycket närmre än jag någonsin varit med de i min förra klass, trots att vi gick åtta år tillsammans. Jag hoppas ingen tar detta personligt.
Jag tror att förändring är bra. Vem vet hur jag hade varit och hur min tillvaro skulle sett ut om jag hade fortsatt på Tegelviken? Jag behövde en utmaning och miljöombyte. Det har jag fått nu och jag är gladare än någonsin! Bytet jag gjorde till åttan förberedde mig också på det byte som jag nu har framför mig. Jag kan inte säga att jag inte var orolig och nervös över att byta skola men nu, efter att ha gjort det, vet jag att jag kan klara det och till och med kanske få det bättre än jag hade det innan. Självklart är gymnasiet ett större steg än högstadiet men det är samma princip. Ny miljö, nya regler, nya vänner.
Detta har man nog med sig hela livet. Jag har liksom lärt mig att inte vara rädd för förändringar och att jag klarar av att stå på egna ben. Att leva på samma sätt, på samma ställe och med samma personer i tio år skapar trygghet men kan även skapa motgångar.
Jag vet inte hur jag riktigt svävade in på det här men vad jag nog vill komma till är att jag kommer sakna min klass. Riktigt mycket. På riktigt den här gången. Jag hoppas vi kan hålla kontakten för jag har upplevt att såna löften väldigt ofta bryts, men jag hoppas det.
En annan sak med att börja gymnasiet... jag kommer ett steg närmre min dröm och ett steg närmre det verkliga livet.
Kvällstankar från mig! Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar