söndag 17 april 2011

En underlig händelse...

Åååå vad jag äääälskar detta väääädeeeer! Det är sååå häääärliiiiigt!
Okej, ta dig samman nu.
Jag har varit ute i stort sett hela dagen i bara linne och inte frusit det minsta, tvärtom snarare. Jag har också cyklat för första gången på jag vet inte när, för att köpa yoghurt och lim. Det var ganska skönt det med! :)

Nu ska jag berätta något underligt men kul som skedde igår.
Kl. 12 samlades vi i danssalen för fotografering till Snövit-affischen. Jag är ju egentligen en älva men fick vara stand-in för Toker som sagt. Det var riktigt roligt, många skratt bjöd de timmarna på. Ni ska väl få se nån bild på mig när jag får dem av Moa, jag såg ut som en flintis... vackert var det i alla fall inte.
Vi var i Rothoffsparken och ställde upp i solskenet. Då skedde en otroligt... udda... sak. Det kommer fram en gubbe till oss och står ungfär 1 meter ifrån och bara tittar och ler. Sen säger han såhär i kortfattat... Tänk er en 50+, manlig Maria Montazami-röst.
G: "Åå vad fina ni är, man blir så glad när man ser er! Ni är så fina"
Vi: "Tack, tack"
G: "Ja, vi har haft en så lång och hård vinter... så jag blir så glad"
Paus en liten stund.
G: "Ni är så fina... eeh.... ni påminner om någonting, vad är det ni liknar... du ser ut som någon..." *pekar på Alicia*
Hanna: "Snövit och de sju dvärgarna?"
G: "Jaaa, så är det! Och vi har haft en lång vinter..."
Paus.
G: "Vet ni.... att jag är från Wien och det vill jag visa er..." *Börjar sjunga i falsett med världens inlevelse på något språk*
Hitills har vi alla stått och lett bara, vi förstod att något inte stod rätt till hos denna underliga man men när han börjar sjunga kan ingen hålla sig längre, alla börjar skratta - jag, Alicia, Hanna, Moa och alla barnen. Det kändes nästan lite elakt men man kunde verkligen inte hålla sig...
Han sjöng en bra stund men sen tystnar han.
Alicia: "Vad bra du sjunger..."
G: "Ja och jag blir så glad... för jag är från Wien... och det har varit en lång vinter..."
Sen står han och tittar och ler en stund till innan han går bortåt, stannar, tittar... går lite till, stannar, tittar... Efter en stund har han försvunnit med någon annan gubbe med cykel.

Denna händelse kommer jag minnas länge framöver. Som sagt, detta var i kort... Jag kommer inte ihåg allt han sa (det var en del...) men roligt var det. Det tror jag ni förstått...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar